Everybody else.
En del människor ger sina bekymmer simlektioner, istället för att dränka dem.
-Mark Twain
Hold on.
Ida ska jag på stan med Sabina, jag har saknat henne! :)
För man har alltid så roligt med henne, och om 9 dagar åker vi till Turkiet tillsammans!
Jag älskar dig Sabina Isberg <3
But that's nothing new.
Förlåt för att jag inte blev den du ville att jag skulle bli.
Förlåt för att jag har tappat min matlust och min hunger.
Förlåt för att jag inte kan sova på nätterna.
Förlåt för att jag är ledsen över saker jag inte vill prata om.
Förlåt för att jag gör dig besviken.
Förlåt för att jag hatar det livet jag lever just nu.
Men jag tror dig verkligen inte längre. Och snart orkar jag inte mer. Jag har tårna på kanten och funderar verkligen på att ta det där sista centimeter långa klivet ut. Ut ur ditt liv, bort från dig. Du kanske skulle må bättre själv då? Om du slapp ha mig hängandes brevid.
Oroa dig aldrig för mig, jag klarar mig själv. Jag har alltid klarat mig själv.
I don't want to see you.
Men det var underbart ändå :)
Och på tal om underbart så har jag och Mattias 4 månader idag. Jag älskar dig sjukligt mycket sötnos <3
Puff - puff - pass.
Nä, det blir en nykter och skötsam helg med inga droger utan min pojkvän. Sounds great?
Ha så kul så syns vi i folkvimmlet i piteå :)
It just feels so good.
Jag såg henne. Jag såg den där fula jävla människan igår. Hon jag bara vill slå slönder. Hon jag bara vill ska lida lika mycket som hon fick mig att lida. För jag skulle verkligen njuta av att slå in ett öga på henne. För folk säger ju att 'skadeglädje är den bästa lyckan'. Och just nu håller jag verkligen med! Jag skulle njuta av att se dig skadad.
Och just nu känner jag mig bara nere. Bara allmänt deppig och sjuk tråkig. Då ringde min mamma och sa att hon tyckte att jag kunde dammsuga. För det är ju verkligen JÄTTE kul. Så nejtack mamma, jag vägrar städa ditt hus.
Fast jag tror jag vet en anledning till att jag kan känna mig lite små 'nere'. För jag tror nämligen att jag har bestämt mig nu. Jag är nästan 100% säker att det är det jag vill. Jag tror jag ska sluta spela fotboll. Jag känner verkligen ingen speciell lust längre. Plus att jag bara är sjuk och skadad. Och jag kommer aldrig få spela en match. Och så är jag så satans dålig. Men samtidigt känns det fegt att ge upp. Är jag feg om jag ger upp nu? Jag kommer ju ändå inte bli bättre. Men jag vill, jag vill också visa att jag kan vara bra på NÅTT. Inte vara den Rebecca jag är. Som absolut inte är bra på nått. När folk frågar "jaha, håller du på med nått specielt då?" så kan jag verkligen inte säga nånting. För jag gör verkligen INGENTING. Jo, umgås jag med nån av mina vänner lite då och då. Mina nätter spenderar jag med min underbara pojkvän. Och all tid därimellan sitter jag vid den här. Min ultra speciella hjärtegulls-dator. Som verkligen är centrumet i mitt liv. "Hej jag heter Rebecca. Jag är 15 år och ska snart börja media-linjen. Mina intressen är att umgås och min pojkvän. Jo, jag gillar att lägga upp meningslösa bilder på bdb och så göra ett nytt album på pixbox. Sen bloggar jag också om mitt super-hyper-aktiva-spännande liv. Jaha, du tyckte jag var tråkigt.. Okej, hejdå. " Skaffa dig ett fritidsintresse idiot.
Imorgon ska jag iallafall till Rosvik. Och sen ska jag Signe och Camilla på våran personliga premiär av PDOL. Eftersom ingen av oss tidigare har vart där. Sen ska vi övernatta i Rosvik också. Det blir mycket mysigt. Eftersom jag har längtat efter lite händelser och inte fler sitta hemma dagar. Och sen om en vecka är det LK. Och om 11 dagar så åker vi till Turkiet då. Känns så jävla härligt att få komma bort ett tag. Inte tänka på nått, bara vara.
Och så måste jag bara få skriva att, Mattias Wikström är den underbaraste människan på jorden :)
Together we'll be free.
No, not now. Not today.
I never meant to let you know.
En till sömnlös natt fylld med tysta skrik i hopp på att nån ska höra.
'Väck dom inte Rebecca, det är bara meningslöst.'
Du och jag är som en kvadrat och cirkel.
- så långt ifrån lika man kan komma.
Bit i det sura äpplet.
"I can relate to what you're saying in your songs
so when I have a shitty day, I drift away and put 'em on
cause I don't really got shit else so that shit helps when I'm depressed."
Nu ska jag lägga mig i sängen med musik på superhög volym och vänta. Fortsätta vänta, precis som jag gör all övrig tid också. Vänta .. Bara vänta.
Please don't stop now.
Bland annat Rasch och Lolish. Det vart ett sånntdära stelt "nämen hej, va längesen." Sen vart det som helt stelt och tyst. Man sa typ "jaha, vad har du haft för dig då?" Varför blir det alltid sådär? Och just med Rebecca och Alexander två av dom människor som har stått mig närmast i klassen. Samma sak var det med Rasmus och Jakob. Mer ett stelt "hej, hade ni kul på trästocks? mhm jaha. jojo. hejdå" Stelt och obekvämt. Sånnadära situationer ingen människan känner sig bekväm i. Jag verkligen hatar det. Jag vill inte att det ska bli så. Inte med människor ur mitt älskade 9D. Inte dom. Inte nån. Jag vill verkligen inte tappa fler människor på vägen. Och speciellt inte sånna som har betytt så mycket för mig genom åren som Rebecca. Och dom jag är mest rädd att förlora är Rebecca och Fanny. Mina två bästa vänner i klassen. Som jag nu splittras med och nog inte komma kunna hålla samma kontakt med. Men vi ska försöka, för visst ska vi det? Visst ska vi fortsätta träffas och ha våra tjejkvällar med Gab, Sara, Jonna, Maja osv. För det kommer kännas så konstigt utan dom. Verkligen tomt och ensamt.
Och det här sommarlovet måste ha varit det tråkigaste sommarlovet hitils. Jag har inte gjort nått annat än att jobba och sova typ. Jag har badat kanske 3 gånger och solat typ 1 gång. Jag är blekare än blekast och mer uttråkad än vanligtvis. Ärligt så saknar jag faktisktiskt sommarjobbet lite. För där så var det trevliga människor och ett socialt liv. Och vi pratade och hade det allmänt trevligt bara. Och när jobbet har vart det roligaste på sommarlovet är det fan illa.
Sommaren - 07 blev inte så bra som planerat.. Inte alls.
The worst is over now.
"I'll stay, running away from these familiar faces,
And shut-out everyone else from the world we created
Instead of becoming the sick and twisted
I'll lose myself in a song again"
Jag ryser nu. Bara för att jag sitter här med min ipod som är intyckt en massa såndära gammal musik. Som hjärtat bara mår bra av att höra. Som när man stänger ögonen. Så ser man stället man minns, exakta detaljer och precis hur det luktade och hur allting kändes. Sånna dära musik-minnen man aldrig glömmer. Inte i hjärtat iallafall.
Undra om jag ska ta och lägga mig i sängen med min ipod och mina aldelens för stora dåliga hörlurar och stänga ute resten av världen. Bara koncentrera sig på dåtiden, då allt möjligtvis kändes en smula bättre. Eller så kanske allting bara känns bra för att minnerna börjar bli så pass suddiga bakom ögonlocken. Jag vill aldrig glömma, jag vill alltid minnas.
Varför gör du ens såhär? Får mig bara att bli en smula mer irriterad. Jag skriker snart. Skriker dig döv på mina rop på hjälp.
I will remeber - before i forget.
- :p
Jag vill inte vara den här personen jag känner mig som nu.
Jag vill inte vara så här. Hjälp mig att komma över mig själv.
För jag vill verkligen inte mer. Jag vill inte mer alls.
TA MIG HÄRIFRÅN, och låt det gå fort.
Varför slösar jag ens tid på att skriva sånt här, det är väll ändå inte en ända som läser eller fattar.
Själv brukar jag kalla det här meninslöst tidsfördriv. Precis som allt annat. - Meningslöst.
Ge mig nått som tar mig någonstans.
NU HAR MIN LEDSTJÄRNA KOMMIT HEM! :')
och hon ska komma hit <3
So baby, can you fix me?
Min huvudvärk har fortfarande inte gått över, och det gör så sjuhelvetes ont. Jag är inne på den tredje dagen nu. Och det känns verkligen som om att ha 10 stora stenar i huvet som rullar runt och slår ihop i varandra och skapar nån typ av jordbävning eller huvudbävning eller vad man nu ska säga.
Och idag har jag haft jätte fotbolls lust. För nu är det över en månad sen jag tränade sist. Låter hemskt va? Jag hatar att mitt immunförsvar inte existerar längre. Pencillin kuren mot min fot ät typ den fjärde iår. Men nu ska jag faktiskt fötsöka har jag bestämt mig för. Jag kanske också kan bli bra - eller iallafall bättre än det sämsta jag är nu.
Undra om min huvudvärk har nått med den konstanta hatkänslan jag känner i hjärtat just nu. AH, jag måste reda ut allt nu. Mitt hjärta pallar inte fler stötar. Tur iallafall att jag har mina hjältar binan och bagarn. EHUE. Interna skämt ät alltid dom bästa. Goodnight sailors.
Jag har fastnat för dig.
För idag känns som en sådära dålig, seg och jobbig dag. Mitt huvud känns som om det är fyllt med stora stenar som rullar runt och slår ihop med varandra och mina ben känns som tv överkokta-spagetti strån. Nog för att dagen började toppen. Jag vaknade brevid Mattias som låg och blåste bort hår på min hals. Vi vaknade och degade i min nu mera 180cm breda säng med två täcken och 6 kuddar. Sen blev han utkörd av mina två huliganer Sabina och Roti. Dom såg film med mig, sen så for dom hem.
Igår städade jag mitt ofantligt äckliga rum, och kom på att jag har sparat det mest konstiga saker. Inträdesbanden från LK - 05 inklusive kartan och konsert-programet. Och en massa konstiga kort från konstiga ställen. En vacker dag ska jag ta och göra en ordentlig utrensning och stoppa alla sånna där saker i en stor ram. Och hänga upp den på väggen. Så man aldrig glömmer sånna minnen. Och sen ska jag skriva ut en massa kort på mig och mina närmaste och hänga upp dom också i en annan stor ram. Det blir helt jävla underbart tror jag.
BLÄ. Vad jag känner mig dålig idag. Inte fysiskt dålig utan mer psykiskt. Jag känner mig låg och värdelös idag. Undra om en kopp varm choklad med vispad grädde kan ändra på det? För ja, det är sant. Jag tröstäter mer än man kan tro. Jag äter nog mer skit än nån vet. Min middag igår bestod av en center-rulle och en liten cola. "I'm the healty bitch". NOT. Herregud. Jag som hade tänkt att sommaren skulle bli aningen mer nyttig och kanske minska ner på centimerarna runt midjan. Och att jag skulle sluta annvända mina kära mjukis byxor och mina stora mysiga tröjor. Men istället har centimetrana ökat och mjukisarna blivit mer nötta än någonsin. Det känns fuckin' tragiskt det här.
Usch, det här blev ju bara ett deppigt inlägg. Men det är kanske för att jag känner mig lite tjock och deppig idag. Så nu ska jag ta och försöka göra nått vettigt, så min mamma inte kommer och sliter ut mig ur mitt rum.
Nothing is what it seems to be.
Will you comfort me?
When my heart is weak,
Will you rescue me?
Will you be there
As I grow cold?
Will you be there when I'm falling down.
Will you be there.
When I'm in retreat,
Can I run to you?
Will my pain release
At your mercy seat.
Would you cross that line?
Och jag älskar att jag äntligen kan kalla honom för min igen, att jag äntligen kan säga såhär;
David Mattias Wikström - jag älskar dig, av hela mitt hjärta.
Bara för att byta ämne sådär till nått som också är ganska kul. Min mamma håller nämligen på att leta resor. För vi ska utomlands, jag, mamma och Sabina. Och det ska bli sjukt roligt, och jag längtar redan sådära otroligt mycket.
Sen längtar jag också till PDOL och LK. Bara för att det ska hända nått, att man kommer få gå omkring där och träffa en massa människor. Träffa en massa nytt folk, lyssna på musik och bara njuta av allt.
Dagens musik;
Hello Goodbye - Here (in your arms)
Mange Schmidt - Giftig
Rastegar ft. Patrizia - Om Vi Inte
how far would you go?
Jag bara hatar dig. Jag hatar ditt sätt att le. Jag hatar ditt sätt att skratta. Jag hatar ditt sätt att prata med mig, som om jag är mindre värd än dig. Bara för att jag har förmågan att känna lycka - och inte du.
Fattar du inte? Ingen människa kan se en icket existerande smärta.
people change, things go wrong, shit happens, but life goes on.
Läs rubriken.
Läs den igen.
Vad är det jag inte kan förstå? Jag vill inte att människor ska förändras. Jag vill inte tappa fler. Jag vill inte. Jag bara vill inget mer. Allt bara gör ont nu. Alla ord skär som glas i själen. Speciellt dina ord. Jag vill inte höra längre. Jag vill inte veta hur dålig jag är. Jag kräver en förändring. En personlig förändring av mig själv.
Skulle jag fått följa dig till andra sidan jorden? om jag bara hade stannat kvar där vi stod. Du kanske stod stadigt, men inte jag. Det var som att gå balansgång på ett ben. Och jag föll. Jag föll framför hela världens stirrande ögon. Och era skratt ekar fortfarande tyst i mina öron.
Idag.
Idag den 13 juli två tusen sju.
Idag är det ett år sen jag skaffade Kalle.
Idag är det ett år sen jag dygnade med Gab Jonna och Ani.
Idag är det ett år sen jag träffade Mattias Wikström första gången.
Och idag är det 15 år och 11 månader sen jag föddes.
Music just sounds better with you.
Jag sitter och lyssnar på musik från min bärbara dator. Sommar minnen från 2006;
Element Eighty - Slackjaw
Element Eighty - Broken Promises
Mange Schmidt - Glassigt
CKY - Close Yet Far
Sevendust - Broken Down
Sevendust - Skeleton Song
Dope - Die Motherfucker Die
Petter - Storstadsidyll
Plus ett hundra andra.
Och andra speciella låtar, som ger mig rysningar för alla minnen dom innehåller;
Danko Jones - Lovercall
Hinder - Better Than Me
Dashboard Confessional - This Ruined Puzzle (och alla andra av deras låtar)
Al Pacino - Peace With Inchees Speech
Nine Inch Nails - Hurt
Nine Inch Nails - Only
Nine Inch Nails - The Perfect Drug
P!ATD - Lying Is The Most Fun A Girl Can Have Without Taking Her Clothes Off
Seal - Kiss From A Rose
Silverstein - My Heroine
Simple Plan - Perfect
Och jag skulle kunna skriva nästan tusen till.
Jag börjar nästan gråta nu. Fan vad jag saknar mitt förflutna - men helvete vad jag älskar mitt nu. Tiderna förändras, lev med det.
Älskling, alla delar ju en låt. Men vi är speciella, för vi delar 45;
akon - don't matter
avril lavigne - girlfriend
avril lavigne - when you're gone
bone thugs feat. akon - i tried
beväpnad tjockis - vi ses i sommar
christoffer - erika du aer mitt allt
crossfade - invicible
crossfade - so far away
danny - tokyo
fergie - big girls don't cry
flipsyde - skipping stones
fort minor - where'd you go
gavin degraw - follow through
grits - ohh ahh
gwen stefani - 4 in the morning
gwen stefani feat. akon - the sweet escape
gym class heroes - naked peekabo
gym class heroes - cupids chokehold
imogen heap - the moment i said it
ison och fille - hela dan varje dag
josef zakrisson - kom nära
joseph arthur - honey and the moon
lucky twice - lucky
mange schmidt - glassigt
mika - lollipop
million styles - miss fatty
ne - yo - all because of you
nelly furtado - say it right
raymond & maria - ingen vill veta vars du köpt din tröja
rihanna (feat. jay-z) - umbrella
skillet - better than drugs
skillet - those nights
skillet - will you be there
skillet - you are my hope
snook - älskling jag är hemma nu
snook - har du tänkt på din egna begravning
snook - inga problem
snook - lejonhjärta (feat. organism 12)
snow patrol - chasing cars
staind - so far away
staind - right here
the fray - how to save a life
timbaland ft. nelly furtado & justin timberlake - give it to me
vincent - don't hate on me
within temptation - what have you done now?
Du kan inte sakna något du aldrig haft - tänk på det!
Och nu är jag mer kär i dig än jag någonsin varit älskling.
Åh, jag fick världens underbaraste låt av Aggie idag. Gud, jag har inte slutat lyssna på den sen jag fick den. Jag rös så fort jag slog på den. Nog för att jag alltid har ryst av Seethers röst, men just den här låten. Jag är såld föfan! För den hade en sån där text som man bara kan känna igen sig i. Det var en såndära låt som jag egentligen bara skulle fått av nån som Kristoffer. En sådära typisk Rebecca - Kristoffer låt. Och jag ryser fortfarande när jag hör den.
Jag kanske borde skriva lite sånna vanliga blogg saker i min blogg också, typ vad jag har för mig om dagarna.
äsch det får bli sen! För nu ska jag begrava mig i min säng och se lite lättlagat. Godnatt :)
And I don't like it at all.
Vill du att jag ska berätta för dig hur mycket jag vill trycka ihop ditt lilla fula huvud till en liten boll och spela fotboll med det? Vill du att jag ska berätta hur högt jag vill skrika i ditt öra att du bara kan dra åt helvete? Vill du verkligen veta hur mycket jag hatar dig just nu? ho-ho-hora du kan dö.
Åsikter åsikter åsikter åsikter.
Jag simmar i ett hav av era åsikter och snart kan jag inte hålla andan längre. Snart kommer jag ligga där på botten och höra "va var det jag sa? Du skulle ha lyssnat på mig. Nu ligger du här nere på botten när du egetligen skulle ha kunnat vara på ytan om du bara hade lyssnat på allt jag sagt." Och alla tankar blir som fiskar. Fiskar som simmar runt mig och biter mig i tårna varje gång jag gör nånting fel. Och när jag väl har nått botten så kommer dom nog äta upp mig helt. Men då kanske inget kan nå mig något mer?
Jag kommer och flyttar in i din säng nu älskling. För när jag ligger där. Med dina armar runt mig, så kan inget nå mig. Ingen människa i hela världen kan såra mig. För det finns ingen plats på jorden som är så säker som din famn.
Vad händer med mitt liv?
Vad händer med den där Rebecca vi alla kände igen?
Vad hände med hon som alltid var glad, alltid skrattade?
Och verkligen aldrig kände smärta eller ensamhet.
Vad fan händer med världen?
Håll mig i handen älskling. För jag vågar verkligen inte gå ensam längre!
I'm the one who's in control here.
Jag ska snart på stan med Josefine och fira våran ett-års-dag. Som egentligen är på lördag.
Men jag hittade nånting igår, som gjorde min gode-less som min mamma skulle sagt.
Jag hittade den där dikten du skrivit. Om hur dåligt du mår. Och hur du jämför. Men lilla-hjärtat. Det är skillnad nu. Allt är annorlunda. Och jag fattar inte hur jag kan lita på dig. Hur kan jag tro att du inte skulle skriva nått sånnt? Inte annvända mina ord - min smärta. Till någonting till sig själv. Men vet du? Ingenting handlar om dig längre. Absolut ingenting. Det är mina problem nu. Och dom är långt ifrån dina. För fattar du? Vi andra lever i nuet. Lär dig att göra det du med. Du kan inte sitta kvar i dina gamla minnen. Gå vidare, vet du vad det betyder?
Och lilla - hjärtat. Nu är jag trött på dina känslor. Dom där känslorna som alltid ska trycka ner mina.
Icas drickyoghurt - jordgubb <3
I need to feel you here with me.
- Jag kommer och hämtar dig nu på en gång. Du får inte cykla hem.
- Nej idiot, fattar du inte att jag VILL cykla hem själv i dugg-regnet?
För det är bland det bästa jag vet. Att cykla på natten. Med dubbla lager tjock-tröjor och musik på hög volym. Det måste vara det bästa sättet att rensa huvudet på tankar.
För nu har jag en sån dära period när jag har sådära hemskt mycket att tänka på igen. Inget dåligt - inget bra, men bara mycket att fundera på. Om jag tänker en tyst försiktig liten tanke "allt är bra Rebecca, du har inget att oroa dig över. Det är inga problem." Så är det som om en liten röst i mitt huvud snappar upp den tanken och istället skriker ut "IDIOT, lyssna inte. Det finns alltid problem under ytan! Det vet du. Du kommer aldrig vara problemfri din nolla." För problemfria dagar är ovanligt för mig. Alltid kommer det upp nått nytt, dag för dag får jag höra saker. Jag helst skulle levt utan. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad för saker det är. Det bara är dom där sakerna.
Och jag börjar bli lite less på problem nu. Inte för att jag har sådära överdrivet många själv. Utan för att jag löser så många andras problem istället för mina egna. Och ta det inte som om att jag inte vill hjälpa. För det vill jag. Jag vill vara den människan man ringer när man är ledsen. Jag vill vara den dära man faktiskt söker tröst hos. Jag älskar att kunna hjälpa. Och ibland skulle jag fakrsikt behöva lite hjälp själv. För sen kommer det fram till mina egna problem. Dom där jag nyss la på is. Men isen smälter och problemen börjar rinna fram med vår-vattnet. Vars i helvete ska jag simma då?
Fast när jag cyklade hem ikväll, så var det mycket annat än problem jag tänkte på. Mer gamla minnen och stunder. Sånna dära saker som man aldrig glömmer, eller iallafall inte jag. Jag tänkte nog mest på mitt umgänge dom senaste sommrarna. Sommaren mellan sjuan och åttan var det i början Ylle, Sanna och Elin typ. Slutet på den var det Elin, Johan och Tobias. Men sommaren mellan åttan och nian i början minns jag inte. Men i mitten och slutet där, hade jag ju Josefine, Kristoffer, jag och Jens våran stjärnperiod. Det är sånna dära människor jag totalt tappat på vägen. Josefine är den ända jag fortfarande har 100% kontakt med.
Och nu är jag less på att tappa människor på vägen. Jag är helt enkelt less på att sakna. Att sakna minnen, tider, stunder och folk. För det har alltid varit dom dära vännerna man sagt "I love you, let's be friends forever." Jävla skit,
forever is a fuckin' lie.
Men det är väll så det är? Man växer väll helt enkelt ifrån människor. Men jag önskar bara att det fanns kvar en viss kontakt. Inte att den ända kontakten man ska vara är att se den andras lilla ruta loggas in på msn. Eller ett super-stelt "nä, men hej va längesen jag såg dig." på stan. Vafan, är det så hela livet kommer vara? - THAT SUCKS!
Och nu längar jag faktiskt till kl 09.00 den 20 Augusti 2007. I Örnens matsal. Då mitt nya liv börjar, för det ska det verkligen. För jag har bestämt mig för det nu. Att sakta men säkert nu på sommaren ska jag ändra på mig. Jag ska ta bort dom där dåliga sidorna jag vet att jag har. Bland annat, mitt sätt att bli otroligt sur. Otroligt fort! osv. Alla har dåliga sidor visst, men jag ska ändra på mina.
Det finns ett antal människor nu, som jag vet att jag aldrig vill tappa. Men huvudsakligen;
Mattias Wikström & Sabina Isberg - I just can't imagine a life without you in it.
Nä, nattliga cykelturer eller promenade är nog det bästa som finns. - tänk på det!
