Förlåt mamma.
Förlåt för att jag inte blev den du ville att jag skulle bli.
Förlåt för att jag har tappat min matlust och min hunger.
Förlåt för att jag inte kan sova på nätterna.
Förlåt för att jag är ledsen över saker jag inte vill prata om.
Förlåt för att jag gör dig besviken.
Förlåt för att jag hatar det livet jag lever just nu.
Men jag tror dig verkligen inte längre. Och snart orkar jag inte mer. Jag har tårna på kanten och funderar verkligen på att ta det där sista centimeter långa klivet ut. Ut ur ditt liv, bort från dig. Du kanske skulle må bättre själv då? Om du slapp ha mig hängandes brevid.

Oroa dig aldrig för mig, jag klarar mig själv. Jag har alltid klarat mig själv.