Just a start with no end.

Jag vet inte riktigt vad man ska säga, eller vad man ska skriva eller göra eller någonting. men jag är less på den här känslan på orden på tankarna och på allt. Jag är less på att det ständigt är någonting som känns fel. Att det ständigt ligger någonting bakom ryggraden som får rysningarna att gå igenom hela kroppen. Jag vet inte vad jag vill, eller jo. Jag vet att man inte ska vara på en plats där man vantrivs varje sekund. Man ska inte gå till ställen som får en att ha ångest minst en dag innan man ska gå dit. Men varför gör man det då? Ja, för i den här världen måste man tydligen.
Det kanske hjälper om man har någonstans att vända ansiktet när ögonen är för fyllda med tårar för att se. Men vars ska man vända sig då. För det ena klarar inte det andra, medans det andra klarar inte det ena, så tillsist står man ändå där själv och hoppas på att någon någon dag ska komma och hålla en i handen och säga "vi klarar det här tillsammans." Men det är förmycket att begära på en gång. Hur ska man någonsin kunna komma dit då. nej jag svammlar. Jag vet inte vad jag ville få ut av det här..

För mycket bakom väggarna. Damn.
jag tror jag bara saknar närheten.

-



Love as though you have never been hurt before.


More than anything.



:(
vad gör jag här egentligen?

Replace it.

Hur fan kan man vara nöjd med att bo här? Hur fan kan man trivas i skolan? Gud så less jag är just nu. Det finns inte ett slut. Jag har vart i skolan 1 dag och är redan less och har vart i Sverige i 3 dagar och planerar redan att få åka härifrån. Jag hatar hatar hatar hatar Luleå, Sverige och vädret. Skolan. Allt. Plus att jag är jätte sjuk. Ännu mer kul...

No stress.

Nu är vi då hemma igen. Och jag tror aldrig jag har vart såhär upprörd för att komma hem. Jag har inte viljat lämna den där staden för miljonen. Jag älskar Alanya. En gång där, alltid där. Träffat så mycket otroligt underbara människor. Som man säkert bara nu träffade och aldrig mer kommer se igen. Men om allting går som vi vill att det ska gå (alltså säkert inte) så kommer vi åka ner igen i september - oktober? Någonting sådant iallafall.
Jag har vart hemma i kanske 25 timmar nu, men jag skulle just nu göra vad som helst bara för att få åka härifrån. Vart vart nys chockad över att se en bil på gatan utanför mitt hus, vafan någon mer än jag som är vaken i hela Luleå. Faschinerande.
Men jag kan så säga att jag träffat mycket folk som man verkligen höjt ögonbrynen åt. Människor som verkligen har förbluffat mig med antingen sin dumhet eller bara saker dom har sagt åt mig eller haft på sig. Man borde kanske spendera lite mer tid även på semesteroutfiten. Som tjejer med linnen som når precis under skinkorna och sen gårut bland folk i bara lilla linnet och 10cm högklackade skor som dom inte kan stå på. Eller som några trevliga holländare som kom fram och pratade med mig och Signe och var helt stensäkra på att vi skulle hoppa i säng med dom bara för att vi kommer från Sverige. Men under dom här 2 veckorna har jag också listat ut vem det är som ger svenskor ett dåligt rykte. Ojoj, människor nuförtiden. Men jag skulle iallafall göra vad somhelst för att slippa sitta här i mitt rum i Luleå och istället nu sitta på en bar i Alanya och titta på snygga pojkar och andra roliga saker. Nej, Luleå suger. Vid det första chansen jag får, så flyttar jag. Godnatt!

bilder - http://www.pixbox.se/usr_show_id95023_page0_order1.html

Just so you know.



Nu ska jag dra mig neråt mot sängen och krypa ner brevid Signe och Camilla. Vi ska se The Shining och sen sova. För imorgon ringer klockorna klockan kvart över sex och vi ska åka ring 8. Så bär det av ner mot Sthlm för att sova en natt på Rest And Fly by Pitehavsbad. Och sedan klockan 9 på lördag morgon går flyget ner mot det paradis ni ser på bilden Alanya Turkiet och hotell Caligo. Två veckor av sola bada mysa och kvällsmys. Sen får ni ju inte missa min födelsedag den 13 heller. Så godnatt och vi hörs om 2 veckor eller kanske till och med tidigare om jag har tid att skriva :)

sakna mig nu litegranna iaf.

Why do it have to be this way?

Jag är så förkyld så jag bara vill klösa bort min näsa och min hals för att det kliar så jävla mycket. Jag hostar så jävla mycket att jag får kväljningar. Jag börjar må helt sjukt illa och eftersom jag måste dricka helatiden för att hålla halsen fuktig så är jag kissnödig oavbrutet. Och jag har inte packat någonting än. Så jävla slö. Men nu är det inte länge kvar till Turkiet! :D

Don't you understand?

Nu ska jag snart åka iväg till Carina och vaxa mig under armarna och hela benen. Plus att jag ska färga mina ögonfransar svarta. För jag ser så hemsk ut osminkad när mina ögonfransar är kritvita precis som mina ögonbryn. Så nu kanske jag inte ens behöver sminka mig lika ofta. Vi får ju iallafall se hur det ser ut. Jag är nervös, jag har bara vaxat mig 1 gång tidigare och det var under armarna, och det gjorde inte speciellt ont. Men hela benen, upp på låren och allting. Känns som om det kommer göra ont! Men det är säkert värt det. Slipper ju hålla på att raka mig och skära upp halva benen i kanske 4 veckor eller något sådant.

Nu är det bara 2 hela dagar tills vi far, för på fredag vid den här tiden sitter vi i bilen påväg ner mot Sthlm och sen på lördag morgon vid den här tiden sitter vi på flyget neråt. Och det ska bli sååååå skönt att få komma iväg! Jag kan inte ens vänta. Bara jag får ta och bli frisk.

Ska ta och skriva lite om LK också, jag gör det när jag kommer hem sen idag :)

Far away from here.

LULEÅKALAS!
och hela staden är i rörelse.

Än är det bara torsdag men idag har varit nog med kul för att man ska veta att det är kalas nu. Man har träffat såär 1000 människor och hälften har man inte sett på månader. Och till och med Axel är här. Det är helt underbart. Sommaraxel. Och en stad i liv och rörelse. Kalas, folk och musik. Jag älskar kalaset.

RSS 2.0