Jag saknar att skriva, kunna skriva av hjärtat och hjärnans alla tankar. Bara raffsa ner en massa ord som har så stor betydelse att hela hjärtat stannar när man läser den där meningen av sammankopplade känslor på skärmen. Nä, kanske om man börjar igen, sakta men säker. Så kanske det blir bra tillsist! Nivet sådanadära ord man inte kan prata ut, som måste komma ut på andra sätt. Saker som ingen kan tolka.

Starting over doesn't look so bad this time.
(om det nu vore så enkelt)