Här sitter jag igen, med nostalgi i högtalarna och ångest i bröstet.
Ibland förstår jag inte varför jag får sådana här attacker
attacker av total tomhet och ensamhet. Men det brukar gå över
så nu ska jag dra in känselspröten som känner efter någonting mer
och istället sjunga med i våran musik, duvet den där speciella.