Jag hatar "för kära" par. Och jag hatar att jag just nu sitter helt ensam i mitt tomma och tysta rum och önskar att jag var på en plats där jag inte alls borde vara. Och det äter upp mig. Men nu ska vi inte prata mer om det, för då blir det elakt. Punkt.
Nu ska jag lägga mig i sängen med ipoden på högsta volym och tänka. Imorgon blir det prästholm över natten. Skönt.