Det finns alltid sånnadära självklara människor när man är sådär mitt i tonåren -högstadiet. Men sen kommer åldern och hinder. Och vissa kan hoppa över dom. Men vissa fastnar helt enkelt bakom ett sådant hinder (bra eller dåligt.) Jag tror jag tappade alla mina självklara bakom hinder där på vägen. Plockade upp nya som hade fastnat innan. Men sen blev dom fast där bakom. Och jag fortsätter vandra. Säg bara till om du vill följa med eller känner att du kommit lös nu.
I only got myself to blame. Men vad gör jag åt det nu då? Jag ångrar, jag saknar och jag kan inte glömma.

Och idag känner jag mig bara tjock, ful och äcklig.

Borde kanske sluta gnälla också.............