Det blev fan inte bättre. Jo, just för stunden. Men stunderna efter. Kändes bara ännu värre. Jag pallar inte det här mer. Hela veckan har gått fint. Igår gick jätte bra. Men idag gick inte bra alls. Verkligen inte alls. Åh, jag vill bara härifrån. Snälla riddare i rustning kom och rädda mig nu. Jag är så jävla besviken på människor runt mig just nu och förstår verkligen inte hur dom tänker. Och jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska säga. Jag vill att nått spännande ska hända. Nått roligt spännande. Jag vill ha äventyr och en massa roligheter. Men dom verkar aldrig komma. Jag tror jag ska sluta försöka. Jag tror jag ska sluta försöka göra allting bättre. För varje gång jag försöker så blir det fan bara värre. Och allting går sönder en bit mer. Men jag kanske ska lyssna på råden jag fick, att jag ska klippa. Men samtidigt vågar jag inte klippa helt. Jag vågar inte lämna det bakom mig. Det känns som om att det kommer komma tillbaka och bita mig i ryggen och den här gången 100 gånger hårdare än dom andra gångerna. Jag vill finna någonting som bara skulle kunna göra det bättre. Någonting som kanske skulle kunna lägga plåster på såren en aning. "But no one likes a sad face". Så jag kanske bara borde ge upp helt. Här och nu?

Jag vet inte.