Det känns som en dröm, en såndan där fantasi sak som man bara går omkring och tänker på hela dagarna men som man egentligen vet kommer slå in. Men man fortsätter drömma och fantisera upp en bild av det hela och verkligen hoppas ut i tårna på att det ska slå in och att man ska gå lycklig ur det hela. Men man vet ändå innerst innerst inne att man inte ska hoppas. För man kan gå sårad ur det hela. Men man försöker ändå hålla modet uppe och inte tänka för mycket.. Jag försöker verkligen se allt positivt.

För jag älskar att vara såhär glad.