Fan vad jag hatar den där tanken. Tanken letar efter svar som en lite mus letar efter mat. Men det finns inga svar. För jag vågar inte ta tag i svaren. Jag vill veta. Men samtidigt inte. Jag vill ha mina svar. Men jag vill egentligen inte veta vad som pågår. Jag vill inte veta. För innerst inne finns svaret i oss båda. Och det är att den där personen egentligen är mycket bättre än mig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vars jag vill ta vägen. Jag vill komma bort en stund nu. Helt ensamen. Själv. Tänka. Inte tänka elaka tankar om andra. Utan tänka på mig själv. Vad jag egentligen håller på med. Vad jag egentligen vill göra nu eller sen. Eftersom ingen verkar förstå. Ingen jag försöker prata med förstår. Så nu skiter jag i det. Jag tänker inte prata mer. Jag orkar inte försöka någonting mera.

Jag skiter i det här nu.
Jag har ingen ork eller lust längre.

Min blogg är  värdelös och tråkig. Osammanhängande och mystisk.