Jag hatar att erkänna det här. Jag hatar att ens tänka den bittra tanken.
Jag hatar att ens ditt namn kommer upp i huvudet på mig igen.
Att jag kan se vartenda ord du slagit mig med flyga förbi.
Jag som har lovat mig själv att aldrig släppa dig in under skinnet igen.

Jag har från och med nu lovat mig själv att aldrig släppa kärleken under huden.
Kärlek ger en bara en massa smärta.
Ormar i bröstet och råttor som river en i magen.
En massa maskar som krälar omkring i huvudet och bara orsakar oreda.

För det är inget annat än ordeda.
Och jag har tappat min lust och min inspiration.
Och jag är inte sugen på slag, sex och hårda ord idag.

"hon dumpade ju honom för han har för liten kuk."
Jag hoppas du kvävs av dina egna ord och tankar.
Du är så jävla ytlig så man knappt kan se dig.
Du gör mig bara förbannad.