Det känns så jävla nere just nu.
Jag vill bara skriva av mig om allt som känns fel. Jag vill skriva ner alla frustrerande känslor och bara låta allt rinna ut i form av ord. När jag står och lagar mat kan jag tänka ut allt i perfekta meningar i perfekt passande ord. Och även om jag springer fram till datorn och ska skriva ner allt eller kastar mig efter pennan så är allt som bortfluget och allting blir förblir tomt ochjag går därifrån lika tom som jag var innan.Vilket ger mig en total ångest. En ångest av att inte kunna förklara riktigt med ord vad som gör mig nere.

Jag hatar att vara besviken. Men jag är ändå alltid besviken på mig själv. Hur kan en människa. Inte mer än 165cm lång lyckas göra så mycket fel och lyckas få så många människor att känna sig dåliga. Jag kan inte länge skylla på "alla gör misstag". Men det räknas inte längre när man gör 1000 misstag per dag. Jag känner mig bra så jävla dålig. Och det är ingen annans fel än mitt eget. Jag är felet, problemet. Den felande länken man egetligen borde klippa av. En länk man bara skulle kunna skaffa en ny på en gång. Jag är så jävla osäker, osäker på allt jag gör. På varje steg jag tar varje andetag jag drar.

Alla försök känns så meningslösa. Jag vill begrava mig i min säng och bo där tills allt känns bättre. Godnatt.

extra plus;
Mattias, tack för att du stannar hos mig. Du är den underbaraste och bästa människan jag vet. Du är min bästa vän och det bästa sortens pojkvän som finns. Jag älskar dig av hela mitt hjärta sötnos. 29/3-07 <3