Jag har lite svårt för att kunna uttrycka mig. Om sånna saker jag tänker på. Jag har lite svårt att kunna tänka ut högt så att andra hör. Jag vet inte riktigt hur man ska göra. Eller hur man ska prata för att nån ska förstå riktigt precis vad man säger eller vad man menar med dom ord som rinner ut ur munnen på en. Hur gör man? Hur gör man för att folk ska förstå exakt vad man tycker och tänker om saker och ting. Vissa saker kan man ju bara säga. Rakt ut. Och folk förstår direkt. Men vissa sakert. Som dom mest inlindade tankarna som man vill ha hjälp med att förstå. Hur gör man då? Hur gör man för att nån ska förstå precis hur man menar. Precis exakt det man vill få sagt utan att det ska komma ut fel eller bli missförstått. Jag vill inte bli missförstådd. Inte att folk ska tro en massa kosntiga saker om mig som egentligen inte är sanna alls. Jag har gjort miljoner misstag i mitt liv. Men ingen av dom ska väll ändå spegla in i personen jag är just idag? Eller? Följer ens små misstag och snedsteg med en i hela livet? Isåfall har jag ingen lust att äventyra längre. Då sa jag bli en ensam individ som sitter inne på mitt rum och lyssnar på musik och bara finns. Utan att nån egentligen märker en. Men är alla människor som är utåt verkligen synliga? Ser vi alla. Märker vi egentligen alla människor som finns runt oss? Jag tror inte det. Man märker folk som syns. Man märker dom som hörs mest. Är jag en sån människa som man ser och hör? Ibland tror jag det. När jag ser hur folks blickar tittar på mig och det finns frågor i deras blickar. En undran om vad jag egentligen håller på med. Varför jag egentligen gör som jag gör. Pratar som jag pratar. Precis samma frågor som jag ställer när jag ser vissa typer av människor. Eller typer kan man väll inte kalla dom. Inte en sort heller. För det är ju som alla smarta människor alltid sagt. Alla är unika. Alla är speciella. Jag kan heller inte säga att alla är olika. För vissa människor är ju bara som andra. Gör som andra gör, pratar som andra pratar eller köper samma kläder som andra. Aldrig sig själv bara som alla andra.

Nu måste jag skriva en krönika om mod. Jag vet inte vad mod är. Sånt har jag inte. Jag är inte modig och jag vet inte vad mod är. "Lycka till" till mig själv och grattis på att allt ät komplicerat och blir mer och mer komplicerat dag för dag. Och allting blir konstigt om man inte tänker men allting blir bara konstigare om man tänker.

Hejdå. Med vänliga hälsningar isbjörnen.