Jag pratade nyss klart med Mattias. Vi pratade i ca 1 timma och 45 minuter om det vanliga. Alltså absolut ingenting. Vi kom överens om att vårat förhållande är sjukt enformigt och att vi måste komma på nått att göra. Ett intresse, nått att syselsätta oss med förutom att ligga hemma och slö se på nått värdelöst tv program eller bara rå-mysa typ. Men va fasiken ska VI hitta på? I grund och botten är vi egentligen två helt olika människor, med helt olika liv och vänner. Hans vänner tycker väll typ inte om mig (enligt mig själv). Osv. Då blir det lite svårt, men nu ska vi försöka och verkligen komma på nått att göra. Eller så får vi väll förfan ta en jävla promenad eller nått. Men livet kan nog inte bli mer spännande än så här i älskade lilla kära Luleå. Äsch jag bor ju iallafalltyp inte i nån by, okej förlåt för er som bor i nå byar och liknande. Jag tycker ärligt synd om er. Jag bor kanske 2 km från stan om inte ens mindre och jag känner mig utanför. Hur fan ska ska det då vara att bo i en by 2 mil härifrån med närmaste granne 2 km bort. Ingenting jag som stadsbarn skulle klara av iallafall. Jag får ju nästan panik när jag är 4 nätter hos min moster utanför Råneå i Prästholm för att det ligger så långt från ALLT. Och jag kommer ihåg en gång när jag var liten och var där. Och jag var sugen på glass, så jag och min kusin Ludvig skulle fara och köpa glass, eller vi skulle cykla till Råneå. Vilket jag personligen tycker ligger långt ifrån lilla Prästholm. Så vi cyklade halvvägs sen höll jag på att dö för jag vart så less för att det var så långt och min sugenhet på glass var försvunnen. Så jag cyklade hem igen och drack vatten.

Okej, det kanske inte var en så intressant historia men det var bara nått avikande jag kom på när jag tänkte på "by-livet". Nä, jag gillar att bo i stan. Jag gillar att bo ganska nära till allting och kanske bara några 100 meter från coop där jag kan köpa min glass nära och behändigt! Underbart .. nästan.

Nä, jag är ganska less på mitt liv. Jag gör alltid samma saker, pratar med samma människor (inte för att det är nå fel på dom utan jag vill bara prata med fler), äter samma mat, åker samma buss osv. Jag vill göra nya saker, uppleva nya ställen. Nu är det ju gymnasiet så det är ju en bra början och ett ny möjlighet att träffa nya människor.

Nä, jag älskar mina vänner. Ni är underbara. Tack för att ni finns.